Chapter 8: Klipp och klistra med Castro

Nog för att jag och Caroline har fallit offer för den amerikanska pysselandan och just färdigställt vårt dörrkollage, men gränsen för hur äckligt kreativ/barnslig/lekfull man orkar vara går långt innan man får för sig att klä in ett helt hus i målad kartong. Vårt stackars hus håller just nu på att förvandlas till Cuba för att främja den kulturella mångfalden på skolan, eftersom det är International Week denna vecka. Självklart. Det betyder att studenter blir utkörda ur våra study rooms, och att man inte kan gå någonstans utan att råka trampa i låtsaseldar och bergskedjor av papper. Vi är måttligt förtjusta i denna lek. Men vet ni vad? Imorgon ska vi alla få varsitt LÅTSASPASS, med vilket man kan besöka alla andra hus som förvandlats till länder och få en STÄMPEL så att man kan leka att man varit i landet på RIKTIGT! Hurra, låt oss dansa, jubla och sjunga sånger! Nu behöver jag ju inte åka till Cuba, för bergen finns numera i trappan upp till vår våning, maten finns i köket och på väggarna kan jag läsa ALLT om vilka naturtillgångar landet har! Vänta bara tills jag har besökt de andra länderna på Campus! Åh, vad roligt det ska bli att leka!

Igår vankades det Melodifestival för the Swedes på UNCW. Vi bänkade oss framför TV:n med pizzabuffé, CocaCola och hysteriska mängder efterrätter, för att inse att det enda som gick att se på SVT:s hemsida var fyra klipp med de låtar som röstats ut. Alltså ingen gala, ingen glamor och inga nakenchocker. Som en hockeymatch där de visar periodpauserna och avbytarbåsen. Tack för det, SVT. Precis vad jag ville se.

Igår bokade vi också flygbiljett till Orlando för en veckas Spring Break i Florida (för endast 70 dollar, helt sjukt), som äger rum om mindre än fyra veckor. Därför tyckte jag och Caroline att det var lämpligt att börja grunda solbrännan, och spenderade därför dagen med att bränna in vackra linjer av axelband och rosetter på våra kroppar. Låt mig nu avsluta med en hoppspark i ryggen innan vi säger tack, godnatt och drömmer vackra drömmar om att Cuba ligger på andra plats i världen när det gäller tillgångar till kobolt.

Chapter 7: What the f*ck?

Scenario 4.

Jag och Caroline, två genomtrevliga (iaf när vi inte baktalar alla vi möter på ett språk de inte förstår) svenska utbytesstudenter står snällt och väntar på bussen som ska ta oss hem från Walmart, när plötsligt en tjej i en förbipasserande bil helt oprovocerat vevar ner rutan och ilsket vrålar:

-Fuck you! till oss.

Kvar står sedan två chockade, inte längre genomtrevliga svenska utbytesstudenter som i fortsättningen inte ens tänker bry sig om att byta språk när de baktalar alla de möter.

Sverige - USA, 2-1

(Vänta bara.)

Chapter 6: By the way

Scenario 1.
I helgen skulle jag och Caroline köpa glass, och begav oss till vår lilla convenience store som ligger runt hörnet (tack och lov, eftersom det var svinkallt ute). Efter att ha spenderat cirka en kvart inne i butiken, och lika länge pratat svenska, frågade kassörskan:

- You're not from here, right?

Vilken iakttagalseförmåga! Här har vi gått runt och pratat ett främmande språk i blott en kvart, och hon märker direkt att vi inte är amerikaner!

- No, we're not, svarade vi.

- I know that, because you wear coats! Americans are so stupid! They go to college to be intelligent, but they don't know how to dress properly when it is cold!

Sverige - USA, 1-0
(med ett litet minus till Sverige för den kritiska inställningen till denna vänliga och intelligenta människa...)

Scenario 2.
Under lördagens fest hos Olli och Suvi, säger en av de asiatiska tjejerna till mig och Caroline:
- The first time I saw you, I knew that you were not Americans because you're so fashionable!

Sverige - Asien, 1-0
(med ett litet minus till Sverige som refererar till Asien som ett land, och inte en världsdel...)

Det är inte ofta jag blir kallad "fashionable" - och oftare lär det inte bli, då vi numera glatt klär oss i mjukisbyxor, UNCW-tröjor och lurviga flipflops. Oavsett tid och rum.

Scenario 3.
Under ett flertal besök i ett flertal Abercrombie & Fitch-butiker spelades BWO:s In the heat of the night minst två ggr/timme (ja, vi spenderade så mycket tid i varje butik).

Sverige - USA, 2-0
(Svensk schlager är definitivt på uppgång!)

Chapter 5: 33 days

Närmare bestämt fyra veckor och fem dagar, vilket betyder en månad och två dagar. EN MÅNAD!? Jag kan omöjligt förstå att det har gått så lång tid, på så kort tid! De senaste dagarna/veckorna har de flesta andra vännerna lämnat den trygga tillvaron i Sverige, och jag & Caroline sitter här i vår dubbelsäng och har varit i USA i ÖVER EN MÅNAD - och beter oss som vi aldrig gjort annat. Vi äter tårta, går på lektioner, tränar, skriver prov, klagar hos Housing och träffar Jussi och Louise på South Park Mall i Charlotte (inte nödvändigtvis i den ordningen - vi äter alltså INTE tårta till frukost). Jag väntar fortfarande på en hemlängtan som inte verkar infinna sig, och hoppas att jag ska hinna åka hem innan den kommer ifatt mig. Troligare och tråkigare är kanske att jag nog kommer hinna åka hem innan jag fattat att jag är här...

Vardagen har alltså infunnit sig i det 12 kvm stora (?) rummet på våning två i International House. Efter ett par smekmånadsveckor (intressant uttryck, om jag får säga det själv) fylls dagarna av plugg, mealplans-mat, träning, kulturkrockar, intressanta/roliga/underbara människor och amerikansk gästvänlighet. "Vardag" låter kanske tråkigt, men jag älskar det! Det är just vardagen som är charmen med ett äventyr som detta - en vardag som är totalt olik den jag är van vid. Vissa vanor har dock visat sig vara helt oberoende av var på jordens yta jag befinner mig. En av dessa vanor är min icke tillfredsställbara efterrättsmage, Jag kan, på fullaste allvar, äta precis hur mycket onyttigheter som helst. INTE bra, så länge minuskalorier inte är uppfunna (hur svårt kan det vara?). En annan är min förmåga att uppröras över diverse viktiga och oviktiga saker. Denna vecka rasar jag särskilt över:

• Att amerikanerna inte bara saknar smak, utan även förmågan att klä på sig lagom mycket kläder. När det är minusgrader och snöar ute har man INTE på sig flipflops och shorts.
• En poster (som just nu sitter på vår i övrigt tomma vägg) med texten "85% of UNCW students have not driven after drinking in the last month". Att 15% av skolans studenter kör rattfulla är ju inte något jag skulle skryta med. För övrigt är statisken baserad på en undersökning från hösten 2007, där 491 studenter av 15 000 deltog.
• Amerikanernas ointresse av att rädda vår miljö. Nej, de kan ju ABSOLUT inte göra något som inkräktar på deras bekvämlighet! Om man inte lämnar motorn på medan man storhandlar inne på Walmart är ju bilen KALL när man sätter sig i den! Det är tio grader varmt ute (vilket för övrigt är VARMT för att vara i januari). Ta på dig ett par byxor så ska du se att det blir lite varmare (se punkt ett).
• Den amerikanska dubbelmoralen. Här på skolan kan de inte dela ut scheman och uppgifter på papper, för att man ska spara både pengar och miljö (se föregående punkt) - men alla uppgifter vi studenter lämnar in måste skrivas ut - med DUBBELT radavstånd! Inte 1,5, utan dubbelt! Det ser inte bara förjävligt ut och är svårt att läsa, utan varje uppgift blir dessutom minst 3 sidor lång.
• Delta Airlines. Denna punkt är dock inte bunden till den senaste veckan, utan har varit ett stående inslag sedan vi kom hit. När jag packade upp min resväska (när den äntligen anlände, dagen efter att vi gjorde det) upptäckte jag nämligen att någon tagit min webbkamera och min iZound - under tiden väskan var incheckad. Sedan dess har jag fört en envis kamp för min rätt till mitt eget bagage. Efter att noggranna studier av deras hemsida, har jag uttolkat följande: Att Delta INTE ansvarar för bagaget när det hanteras av personal på de lokala flygplatserna. Detta betyder alltså att det Delta ansvarar för, är att ingen kommer att stjäla saker ur mitt bagage när det ligger i bagageutrymmet, under tiden vi befinner oss på 10 000 meters höjd (OBS! Påhittad siffra som kan vara icke överensstämmande med verkligheten). Tack för det, Delta. Ni gör ett fantastiskt jobb.
• Att delar av den efterblivna personalen i vår matsal slickar på maten innan den serveras.

Att jag ständigt är upprörd behöver, enligt mig själv, inte vara något negativt - för hur skulle världen se ut utan uppror? Jo, jag skulle till exempel inte dela rum med Caroline! Jag skulle inte heller ha fått en check på 80 dollar idag, av Delta Airlines som kompensation för mina försvunna saker (som för övrigt kostar 350 kr på Teknikmagasinet. Tillsammans.)! Min envisa klagan via mail, telefon, fax och brev har nämligen visat sig värd mödan. Delta gav sig dock inte utan kamp, utan försökte tre ggr i rad ge mig fel faxnummer, trots att jag påpekade att det var ett telefonnummer. Nåja. Nu återstår bara att ta reda på vem det är som faktiskt ansvarar för bagaget under tiden det inte befinner sig på planet. Om det är jag själv som gör det tänker jag på hemresan kräva att få ha det bredvid mig, och försvara det som om det gällde livet! För vem vet vad de tänker stjäla av mig nästa gång, när jag har väskorna fulla av otullade kläder, skor och smink?

Igår hade jag och Caroline vårt första prov på amerikansk mark, och med hjälp av vårt egenhändigt skriva superkompendium lyckades vi med bravur svara på kniviga (festligt uttryck)frågor som: "Nämn två typer av information du kan hitta på ett kvitto", och "Nämn en sak som organisationer/företag brottas med idag". På fråga ett skulle till exempel ett rätt svar kunna vara köpesumma & telefonnummer till butiken (detta kunde vi enkelt kontrollera på ett av våra shoppingkvitton) och på fråga två misstänker jag att ett godkänt svar är allt från "ekonomisk brottslighet" till "fel på skrivaren". I princip alla prov här består av multiple choice, true or false och short answer. Och short answer är exakt vad det låter som - läraren betygsätter max så många ord som efterfrågas, vilket är cirka två. Inget utrymme för pluspoäng här, alltså! Idag var det dags för ännu ett prov, i Communication Theory - Karin, du läser väl min blogg? - och här var det endast multiple choice som gällde under själva provtiden, short answer-frågorna fick vi nämligen svara på hemma. Frågorna i denna examination var av följande karaktär:

"Alla nedanstående teorier tas upp i denna examination UTOM...

A. Positivism
B. Hermeneutik
C. Udfoi Osibfu"

Kanske inte så roligt för den som inte läst 15 hp Kommunikationsvetenskapliga metoder och teorier, men i alla fall. Alla tre, utom en - otroligt festligt!

I helgen väntar en Melodifestivalkväll med the Swedes - som för övrigt fått ett nytt tillskott i form av Sofia, en golfspelande freshmen som lyckades lokalisera oss övriga svenskar på Facebook - väldigt trevligt! Bara lösgodiset som fattas (Bästis, för fan! Det ligger på ditt ansvar!) för den ultimata upplevelsen. Nu ska jag och Caroline fortsätta vår jakt efter lim, så att vi kan färdigställa vårt kollage. Detta ska givetvis upp vår dörr som när det gäller pynt nu inte ligger långt efter de övriga i korridoren. JA, jag ERKÄNNER! Vi har blivit som dom.

Längtan är en bättre form av saknad. Jag längtar efter dig, Jonatan.